Related Paintings of unknow artist :. | Duquedelannion | Ou Lady-s Protection | kosciol farny | The Crucifixion | petropavlousk grundades |
Related Artists:
Hugo van der Goes
1440-1482 Flemish Hugo van der Goes Galleries Hugo became a member of the painters' guild of Ghent as a master in 1467. In 1468 he was involved in the decoration of the town of Bruges in celebration of the marriage between Charles the Bold and Margaret of York and he provided heraldic decorations for Charles's joyeuse entr??e to Ghent in 1469 and again in 1472. He was elected dean of the Ghent guild in 1473 or 1474. In 1475, or some years later, Hugo entered Rooklooster, a monastery near Brussels belonging to the Windesheim Congregation, and professed there as a frater conversus. He continued to paint, and remained at Rooklooster until his death in 1482 or 1483. In 1480 he was called to the town of Leuven to evaluate the Justice Scenes left unfinished by the painter Dieric Bouts on his death in 1475. Shortly after this, Hugo, returning with other members of his monastery from a trip to Cologne, fell into a state of suicidal gloom, declaring himself to be damned. After returning to Rooklooster, Hugo recovered from his illness, and died there. His time at Rooklooster is recorded in the chronicle of his fellow monk, Gaspar Ofhuys. A report by a German physician, Hieronymus M??nzer, from 1495, according to which a painter from Ghent was driven to melancholy by the attempt to equal the Ghent Altarpiece, may refer to Hugo. His most famous surviving work is the Portinari Triptych (Uffizi, Florence), an altarpiece commissioned for the church of San Egidio in the hospital of Santa Maria Nuova in Florence by Tommaso Portinari, the manager of the Bruges branch of the Medici Bank. The triptych arrived in Florence in 1483, apparently some years after its completion by van der Goes. The largest Netherlandish work that could be seen in Florence, it was greatly praised. Giorgio Vasari in his Vite of 1550 referred to it as by "Ugo d'Anversa" ("Hugo of Antwerp"). This the sole documentation for its authorship by Hugo; other works are attributed to him based on stylistic comparison with the altarpiece. Hugo appears to have left a large number of drawings, and either from these or the paintings themselves followers made large numbers of copies of compositions that have not survived from his own hand. A drawing of Jacob and Rachel preserved at Christ Church, Oxford is thought to be a rare surviving autograph drawing.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Ambrosius Benson
(c.1495/1500, Ferrara or Milan - 1550, Flanders) was an Italian painter who became a part of the Northern Renaissance. While many surviving paintings have been attributed, there is very little known of him from records, and he tended not to sign his work. He is believed to be responsible for mainly religious art, but also painted portraits on commission. He sometime painted from classical sources, often setting the figures in modern-dress, or a contemporary domestic setting. In his lifetime he was successful; he had a large workshop, his work was sold internationally and he was especially popular in Spain. Benson became popular as a source for pastiche with 19th century painters, who are sometimes known as the "followers of Benson". In particular his many variations of the Magdalen and Sibilla Persica, were further copied and became popular with contemporary buyers. Many have retained their relative value and held in the National Gallery, London and command high prices at Sotheby's